SAKER JAG KAN BERÄTTA FÖR MINA BARN OCH SOM DOM KOMMER TRO ÄR ETT SKÄMT
1) När jag var pyttepytte liten fanns det inga mobiltelefoner. Gick man på stan och drabbades av akut ringsug fick man snällt leta upp en telefonkiosk. Och, en telefonkiosk det var en glaskur som stod mitt ute på stan där det satt en telefon i.
2) Min första kamera drevs av icke uppladdningsbara batterier samt en fotofilm. Det gick absolut inte att på för hand se hur man blev på korten - nej man fick helt enkelt be till fotogenique-gudarna och bara hoppas att man inte blundat allt för hårt.
3) Min familjs tv var tjockare än den var bred samt vägde lika mycket som ett stycke bebiselefant. Det fanns bara tre tv kanaler att välja emellan. Och hade man en tv-hövding till farsa så som jag hade så var rapport det enda som visades på vår tv - dygnet runt.
4) På vår första dator (som för övrigt var nästan lika tjock som tv:n) fick vi ringa upp internet. Det tog en kvart, ibland längre, och när man äntligen var uppkopplad gick det inte att använda hemtelefonen. Kostnaden för internet per minut låg på ca 20 kronor. Vilket ekonomiskt potionerades ut till 5 minuter i månaden för varje familjemedlem i vårt hushåll.
Sådär barn, nu har ni hört hur mycket värre allt var förr.
/J