/
MIXED /
Åldersnojan ska börjas i tid!
Den sista tiden har jag börjat känna mig gammal. Nästan döende faktiskt. För det där med att vara barn och det där med att vara ungdom, börjar ack bli ett minne blott.
Jag är som sagt snaaart 26 bast. Rätt nära 30, jag vet! Jag slits mellan att älska det och drabbas av stötvis ålderskris eftersom det känns som det var igår vi var på plaza och firade min 20 års dag. Jag menar HUR SNABBT FRAM KOMMER HELA LIVET GÅ? OM inte tempot lugnar ner sig lite nu..
Min stötvisa ålderskris i punkter:
• Känner mig så fräsch. 26 är det nya 20!
• Ursäkta förresten? Är JAG SNART 26 ÅR?? Är det ett skämt eller? Jag föddes ju nyss!
• Tack Gud för att jag inte är 18 år längre. Det är underbart att vara 26 år. Jag är som en härlig, lagom mogen avokado i det perfekta stadiet mellan hård och trådig. Eller varför inte en perfekt mogen mango. Mmm.
• Googlar ålderdomshem + tidig intagning.
• Ålderdomshem?? Snälla nån det är många år kvar dit. Förresten skulle jag ju just youtube:a One Daj... One dir...
• Men kära nån vad heter det där popbandet som är så populära bland ungdomarna nuförtiden? One-nånting. Strunt samma. Fattig Bonddräng-låten är ändå mycket bättre. Jag youtubar den.
• Guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vad jag är gammal!! Orka vara så gammal som jag är. Nu får jag inte längre vara lika omogen som jag var när jag var 17. Surt.
• Gammal? Jag är väl inte gammal heller? Jag är faktiskt bara 26 år och i mitt livs form! Igår gjorde jag till exempel tonvis med armhävningar. Typ. Eller i alla fall en. Halv. På knä. Oavsett är det cirka 100% bättre än vad jag har armhävt tidigare.
Eh ja. Ungefär så.
I slutet va dagen vill jag ändå påstå att jag älskar min ålder, bara den stannar här för fort går det - sen är jag dö.
